Allmänbildning och självändamål

Det har nu gått snart 1 ½  år sedan jag började att spara seriöst i Avanza. Det har varit en lärorik upplevelse, men allteftersom pengarna växer kan jag ändå känna tvivel. Ibland känns det skrämmande att se på sin alternativa investerings lönsamma utveckling. Vad jag menar med alternativ är: hur jag själv valt att placera mina pengar istället för att låta en storbank göra jobbet.

Eftersom jag sparat över 100 000:- kan värdet på fonder och aktierna går upp/ned 6-8000:- kronor från vecka till vecka. Jag bevittnar med den enkelhet jag faktiskt kan få avkastning, och hur andra vanliga människor blir lurade av storbankerna varje dag.

Att bara jaga stora summor känns ganska meningslöst tycker jag. Det måste finnas någonting annat som triggar, och jag tror jag vet vad det är – sporten kopplat till investeringar. Att logga in på sin nätmäklares hemsida och se hur siffror ibland kan skjuta i höjden är enormt bekräftande. Det fungerar som ett kvitto på att ens teorier och resonemang faktiskt varit grundade. Men pengarna har växt förhållandevis fort, dels för att kanske placerat dem väl, men också för att jag valt att lägga undan mycket pengar varje månad.

Att börja läsa ekonomi går inte att hålla isär från allmänbildning. Om vi gör en investering blir det också angeläget för oss att vakta den, skydda den från nedgångar. För att göra detta krävs nästan att man håller sig ajour med vad som händer i samhället och resten av världen.

Jag läser mest min egen dagstidning ”Svenska Dagbladet”. Detta utgör min vanliga morgonrutin till och från jobbet. Jag skummar snabbt över tidningens ledare, och landar sedan oavkortat på näringslivsdelen. Jag kan redan se ett mönster av branscher som jag håller mig borta ifrån: telefoni, bilindustri, data. Att investera i teknik gör mig skeptisk eftersom flödet av innovation: där en nyhet snabbt kan avlösa en ny, och sedan bli förlegad. Ny teknik kan också konkurrensutsättas under väldigt kort tid. Jag har tidigare vänt sneglat mot Tesla, men backar nu därifrån eftersom konkurrerande bilmärken snart levererar likvärdiga sportiga el-drivna bilar.

Jag är säker på att integration: utbildning, arbetsmarknad, bostadsmarknad kommer prägla Sverige mest inom den närmsta tiden. Därför har jag köpt aktier i: Hemfosa, Castellum, Skanska, just för att den stigande befolkningstillväxten kommer kräva mer byggande.

Jag har ibland övervägt Academedia, men det har inte känts rätt. Att handa aktier i ett företag som ägnar sig åt skola tar emot. För mig känns det inte naturligt att spekulera i utbildning, och borde inte vara föremål för snabba pengar. Att jag tvivlar beror också på hur vår nuvarande regering börjat reglera uttag av vinst för aktieägare. Men ändå är jag övertygad som att det är just branscher som t.ex. hälsa/sjukvård, fastighet och skola som kommer behövas mest inom det närmsta decenniet.

Med mitt ökande intresse för politik, ekonomi och samhällsfrågor så kommer jag också i kontakt med mindre lyckosamma berättelser. För mig har det blivit alltmer viktigt att påminna sig hur bra man har det i Sverige. Många dagar tappar jag dessvärre proportionerna på mina egna problem i relation till världens viktigare problem.

Sverige har förändrats radikalt under det senaste decenniet. Europa bevittnar den största folkvandringen sedan andra världskriget. Bulgarer och Romer lämnar sina familjer för att tigga på en kall gata i Sverige januari månad.

Vi har för närvarande ett politiskt klimat där inget politiskt block mäktar med egen majoritet. Många av våra partier visar på beröringspunkter med Sverigedemokraterna, men alla partier lider av beröringsskräck. Jag undrar vad som provocerar mig mest: Sverigedemokraternas värderingar, eller hyckleriet från KD och Moderaterna, detta utifrån att de vägrar bekänna likheter med SD. Bland opinionen har vi t.o.m. en socialdemokrat, Ardalan Shekarabis som överväger ett  tiggeriförbud. Parallellt med detta styrs Sverige en regering vars budget visar på underskott trots att högkonjunktur råder, hur går alla värderingar och politiska riktningar ihop?

Återigen blir jag missmodig, och blir uppgiven över att se på samhällets utveckling: uppenbarligen ligger vi oss själva närmast oavsett vad vi gör anspråk på för ideologi.