Jag är tacksam över att det går bra, men är det värt det?

Den sedvanliga rutinen knallar på: jag investerar, pengarna växer och utdelning följer.

Men det är lätt att bli blind i jakten på avkastning. Det händer inte ofta, men när det händer så känner jag mig lite skamsen och moloken: jag avstår från en del nöjen eftersom jag försvarar min sparkvot.

I kommande dagarna skulle jag deltagit i att fira av en arbetskollega som slutar. Tillsammans skulle vi gå ut och äta middag, men för min del fick besöket utebli eftersom jag inte hade råd. Lönen som gått in hade jag raskt satt i arbete.

I mitt sparande har jag valt en mer offensiv metod där jag sätter undan så mycket som jag bara kan.

Detta förde sedan tankarna till ett samtal med en bekant som varit i samma sits som jag: under tiden som han bostadssparande så unnande han sig knappt någonting.

Sedan en tid har jag haft problem med ett defekt bankomatkort, så jag beställde ett nytt kort. Vid beställningen fanns möjligheten att välja ett privat motiv på kortet, vilket jag gjorde.
I dagarna kom sedan räkningen för kortet, vilket landade på 300: -  Samtidigt drabbades jag min stationära Imac av ett virus, och givetvis tog jag hem ett anti-virusprogram för att råda bukt med oredan. Fakturan för ett års prenumeration på Kaspersky Anti Virus gick på ytterligare 300: -  Jag har numera en fullt fungerande dator, och är glad för det men missade en middag i goda vänners lag.

Jag ser hur mitt sparande blir ett besatt mantra, där relationen till guldkalven överskuggar allt annat. Men ibland saknar jag marginalen för oförutsedda utgifter. Under året har jag ändå skaffat ett sparkonto i Avanza, detta avsett för buffertsparande. Men jag har problem med att låta pengar bara ligga vilande, utan jag vill hålla pengarna i arbete hela tiden.

Dessa två stycken utgifter som spräckte min budget strax innan löning, och jag kommer på mig själv att jag drar nödlögner för arbetskamrater eftersom jag inte vill/kan delta vid middagen.

Jag tror inte att min inställning till sparande är väsensskild från många andra härute: vi stretar, gnetar, grubblar och investerar. Men även om pengarna växer så måste jag även ta in i beräkningen för vad jag försakar. Alla som sett filmen ”A Christmas Carol, kan nog dra växeln utifrån resonemanget som jag för, och jag vill inte ha besök av vålnader.

Kanske jag borde byta namn till Ebenezer?