tisdag 14 mars 2017

Vi är alla nybörjare på att leva

Under grundskoleåren var jag inte vidare studiemotiverad, och inte under gymnasietiden heller. Genomgående underpresterade jag alltid, och hade sämre skolresultat. Detta föranledde att jag säkerligen haft alla låglönejobb som ingen annan ville ha: städ, vård, teaterbyggen mm.

För mig tog det tid att mogna, och det gör det fortfarande. Men att skaffa mig en högskoleutbildning är säkerligen det bästa som jag gjort. Inte bara för löneutvecklingens skull, utan även för att man träffar likasinnade. Detta har föranlett en större intellektuell utveckling.

Men jag ångrar absolut inte alla låglönejobb som jag gjort som ung, även om jag avskydde det då – men i efterhand inser jag hur mycket jag fått sett. Som städare har jag vandrat med min vagn i kulvertar under ett större sjukhus, sett liktransporter, och under samma vecka deltagit vid storstädningar på BB.

Att få se början på livet, och slutskedet under samma dag är ingenting som jag vill vara utan.

Det spelar ingen roll vad du arbetar med, utan det är inställningen du har till ditt jobb som ger dig dignitet. Idag har jag dock gjort en 180 graders sväng gentemot allt jag gjort tidigare. Det går faktiskt att bryta med etablerade konventioner. På arbetet dras jag till kollegor där vi har vitt skilda erfarenheter, och jag tycker att det är berikande.

Min världsbild har förändrats sedan jag studerade färdigt; diskrepansen mellan en högtravande och teoretisk övertygelse, till bevittnandet av hur faktiskt människor beter sig i vardagen är två skilda saker.

Detta är en del av en smärtsam insikt: hur människor egentligen ligger sig själva närmast.
Vi lever under individualismens tidevarv där alla söker bekräftelse genom shopping och sociala medier. Det verkar liksom lättare att saluföra av ett solidariskt och teoretiskt förhållningssätt, snarare än att implementera budskapet i vardagen.

Dessvärre kan också ett moraliskt ställningstagande reduceras till en assessor, lite grand som en image. Så klart det är viktigt att agera rätt, ta hänsyn. Men om man är mer intresserad av prat snarare än handling undergräver man också sin trovärdighet.

Jag skrev om detta i inlägget: Älskade pappa - skönt att du finns kvar.

Jag har haft tur som landat i en yrkesroll där jag i viss mån kan påverka framtiden för människor, men där jag också lär mig massor: - Och det är detta jag menar, att gå från teoretisk reflektion till handling.

De två år på börsen som fortlöpt har varit omtumlande av kunskapsinhämtning via: bloggar, böcker, sociala medier kopplat till ämnet ekonomi.

Men en del av mig har också behövt distans till sparandet; hur besattheten av framsteg ibland kan kännas övermäktig. Vistelsen härute tillskriver jag "Den allvarsamma leken".
Jag tror att för flera, inklusive undertecknad att detta är ett sätt att söka bekräftelse intellektuellt, just för att ämnet ekonomi angränsar till så mycket annat. Det är väldigt roligt att se hur investeringar givit utdelning, och verkar därmed som ett kvitto på hur ens resonemang var förnuftiga. Men det är minst lika bekräftande att finna andra som har liknande resonemang som en själv. 

Min blogg bör inte betraktas som vägledande. Bloggandet får primärt ses som min personliga resa mot lärande. Människor har börjat läsa mina inlägg, och är sedan vänliga nog att ge mig input tankar och reflektioner. På sistone har jag arbetat med att reda ut mina egna missuppfattningar beträffande begrepp, investeringar mm, och mycket av detta har läsare hjälp mig med. Ju mer jag lär mig, desto mer klarnar det: jag är verkligen i startgroparna i ämnet ekonomi.

Under veckan som fortlöpt jag har ändå haft en del utlägg, inte alla nödvändiga. 

Jag har inte bytt glasögon efter 8 år, och detta var en prioritering som var tvungen att göras. Det gick sammanlagt på över 7000: - med två par (vanliga + specialslipade solbrillor).

Vidare har jag betalt av datortillbehör, och i helgen unnande jag mig någonting annat - en PS4 Pro. 


Jag har nått en begynnande medelålder, men gillar fortfarande tv-spel för att koppla bort stressen. Tror att jag är med om ett paradigmskifte eftersom min generation upplevde de första konsolerna under tidiga 80-talet. Därför känns det enligt mig legitimt att vara ung-gubbe, och spela lite.

Jag har också slutat rynka på näsan åt mina Activision Blizzard-aktier sedan aktien sköt upp över fem procent under de senaste två månaderna, men jag tror att ett av skälet till rusningen av aktien kan vara kopplat till senaste Nintendo-konsolen. 

Under våren ser jag fram emot mina utdelningar, men kommer också försöka stanna upp och omvärdera min strategi.

Well, well ni får hjälpa om ni vill.



Mvh VÄL






onsdag 8 mars 2017

Är du diversifierad nog?

Jag trodde att jag varit med på notera vad gäller diversifiering, men det verkar vara en fråga som tål redas ut. Beroende på vad man kommer av för tradition, så råder det delade meningar när man är sant diversifierad. Vi har alla under senaste månaderna njutit av en stark utveckling på börsen, men förr eller senaste kommer vändningen. Vad händer då, hur står portföljen pall?




Mitt sparande tog sin början efter att jag läst Jan Bolmesons ”Rika Tillsammans”. Men efter att ha läst ett av hans senare inlägg blev jag helt kallsvettig.

Till en början 2015 strävade jag efter Bolmesons ”Nybörjarportföljen”  men i samband med Brexit så avyttrade jag min Spiltan Räntefond. Jag tjänade en hacka när väl kurserna vände efter Brexit, men offrade också en viss trygghet.

Som många vet har vi ett negativt ränteklimat i världen just nu, och det finns också aktiesparare som direkt avråder från att investera i räntefonder.

Jag lade mig dock mitt emellan resonemangen, och sålde av andelar i SPP Aktiefond USA, Spiltan Aktiefond Investmentbolag och Didner Gerge. De vinster som jag gjort tack vare dessa fonder har jag nu börjat placera om. Jag stämde av exponeringen i min portfölj och återinvesterade pengarna där dessa behövdes bäst.

Tack vare Prius inlägg i ett av mina senaste inlägg ”Köper Axfood” blev jag uppmärksammad på hur jag hade en mindre exponering mot Europa. Därför använde jag pengar från av förtjänsten jag gjort på mina mest framgångsrika indexfonder och placerade i ”Länsförsäkringar Europa Indexnära”.

Enligt Bolmeson innebär sann diversifiering att man investerat i innehav som är helt frikopplade från varandra. Alltså, bara äga indexfonder + aktier svarar inte mot en fullgod diversifierad portfölj. Egentligen bör man enligt honom äga: guld/silver, räntebärande papper, aktier, indexfonder, obligationer och fördela kapitalet däremellan.


Mitt inlägg idag avser mer att inspirera till en diskussion kring vad en diversifierad portfölj är för dig?

I mitt fall delar jag delvis Bolmesons resonemang, och använder den vinster jag gjort till: en ny indexfond och Spiltan Räntefond, samt en början på en krigskassa/ buffertsparande.

I skrivande stund äger jag inte: guld, silver, obligationer. Under tiden jag varit kund hos Avanza har jag legat på plussidan, och efter att ha granskat min ISK-portfölj där jag har aktier + indexfonder så behöver jag inte skämmas heller. Jag är glad i tanken på att min portfölj börjar få lite mer karaktär och identitet.

Alltför ofta är människor måna om att göra pengar, men är det inte lika viktigt att inte förlora pengar?

Jag tror att för mig kommer nästkommande halvår att handla om att vikta portföljen, och vill åstadkomma mer balans.

Vill jag placera enligt Bolmensons ”Nybörjarportfölj” = där min ålder som får representera räntebärande instrument, och resten i passiva indexfonder?

     - I think not! 

     Nedan ser vi mitt samlade sparande: 11 st aktier (Svenska + utländska) och 5 st indexfonder.





Jag har nu så pass mycket kapital så jag kan börja laborera, flytta på innehav och återinvestera. Under dagen har mer pengar förts över till räntesparande och buffertkontot, och det känns redan lite bättre. 

Dela gärna med er av era tankar så jag lär mig mer


Tack alla trevliga läsare