lördag 21 oktober 2017

Glöm inte ditt förflutna!

Mina drömmar och idéer är ganska anspråkslösa tycker jag.

Jag har gjort en mindre klassresa, utbildat mig och skaffat ett jobb som jag verkligen ville ha. Resan har varit lång, och jag är numera en ganska lyckligt lottad medelålders man.

En gång i tiden gick jag och moppade golv på ett lasarett, fraktade sedan städmaterial i byggnadens kulvertar. Jag minns den tiden med ett lätt vemod och ångest. Jag klarar fortfarande inte av lukter som påminner om: Hygilen och Exotol, och alla därute som fyllt på skurvatten vet vad jag pratar om.

Vid den tiden hade hunnit fylla 25 år och närmade mig 30-strecket med stormsteg. Då kändes det förnedrande att släpa på en städvagn genom sjukhusets alla korridorer: jag var självreflexiv, kreativ och hade konstnärlig ådra, det visste jag!

Jag tillsammans med 3 andra killar var manliga städare, bland de övriga 80 st. som utgjordes av äldre trötta kvinnor. Äldre kvinnor som efter lång och trogen tjänst, men var synbart märkta av hårt arbete och tristess. Kvinnor som bara inväntade tillfället där vi killar gjorde en blunder, vilket skulle generera skvaller för resten av dagen.


      - Så varför i helvete moppade jag golv, snart fyllda 30? 

Anledningen var rätt enkel, jag hade förpassats till låglöne jobb eftersom jag spolierat min skoltid. Låga betyg och ett osunt leverne gjorde att jag aldrig landade jobben jag faktiskt ville ha.

Idag har jag dock fått proportioner på hur saker och ting har varit, vilket hjälper mig dock att vara tacksam för hur min nya vardag ser ut. Kanske smyger även ett visst mått av ödmjukhet sig in mellan varven.

Med hjälp av min käre far pluggade jag på KOMVUX kvällstid och tog mig senare in på en lärarutbildning. 

Läs gärna om detta i: ”Älskade pappa – skönt att du finns kvar”

När jag anländer till jobbet väntar idag ett eget arbetsrum med egen kaffebryggare och stereo. Under mina håltimmar kan jag mysa till musik med en kopp kaffe i handen. Arbetsrummet angränsar till salen där jag undervisar. 

Under dagarna påminner jag regelbundet mina yngre elever att plocka upp skräp från golvet, och blir emellanåt bemött av en naiv tonårings nonchalans: 

- Det är inte mitt jobb, det är städarnas, det är därför de arbetar här! 

Jag drar en djup suck och försöker behärska min frustration över elevens kommentar.

Jag försöker jag påminna mig om hur en 13-åring omöjligt kan förstå hur det känns att släpa en fullastad städvagn genom ett lasaretts kulvertar.  Men framför min elever kan jag också alludera på mina tidigare erfarenheter av låglönejobb; hur jag hamnade där, och om jag skött mig i skolan så hade jag sluppit alla sega år, där jag önskade att jag var någon annanstans. Ibland berättar jag detta för mina elever, med en blygsam förhoppning om hur de skall sköta sin skolgång, men vissa läxor måste man göra själv antar jag. 

Idag känner jag inte att jag behöver vara någon viktigt person, snarare att jag gillar det jag gör.

Social prestige erbjuder mer fällor än förmåner, därför är det viktigare hur man utför ett jobb  snarare än vad man jobbar med.

Om du är en lokalvårdare, var den bäste och den mest noggranna. 
Om du är börsmäklare, var tacksam, effektiv och disponera din tid rätt.




Jag drömmer fortfarande, men om mindre saker – det är enklare så. Jag skulle vilja bo i ett mer attraktivt område.

Tänk att få ha en lägenhet med tillhörande: tvättmaskin/tumlare så man inte förpassats till fastighetens lokala tvättstuga där grälen är många.

Tänk om jag fick ha en egen diskmaskin, och ett finare köksbord. 

Tänk om jag flyttade till en lägenhet där badrummet utrustats med ett badkar. 

Jag och flickvännen skulle kunna krypa ned i skummet, efter en lång stressig arbetsvecka och bara njuta. Antar att detta inlägg behandlar att: vara tacksam för det man har, och inte ondgöra sig över det man inte har. 

Hur många år av slit inom låglönejobb faktiskt kan hjälpa oss att vara tacksamma för alla mål vi uppnår. 

Ha en underbar vecka, och var tacksam över det du har.


Mvh VÄL

5 kommentarer:

  1. wow de mycket som påminner om en själv, jag gick ut gymnasiet utan färdigt betyg så klart var arbete med hög lön bara att glömma.
    Började då som Systemutvecklare eftersom jag hittat en arbetsgivare som behövde programmerare så gick jag med på att jobba gratis 3 månader för att visa vad jag gick för.
    Självklart lyckades jag få jobbet men lönen blev också därefter men jobbet var ändå de jag ville arbeta med trodde jag.
    Tills att bolaget kört på i för många år på samma gamla teknik vilket gjorde att detta bolag inte skulle klara sig för framtiden.
    2-3 år senare hoppar några av mina chefer av och vips jag blir arbetslös yay får tag i ett nytt jobb tyvärr med samma låga lön ännu en gång.
    Även detta bolag har satsat på tekniker från dinosaurernas tid men ja tänkte inte så mycket på de utan jag var glad att jag hade ett jobb, Men vad jag inte visste var att de skulle komma påverka mig ganska negativt.
    Ok ca 4 år passerar företaget får ont om jobb och jag blir uppsagd ännu en gång.
    Sicken tur att man har a-kassa jo tjena de första som börjar strula så jag letar jobb och får tag på ett jobb via en kompis på mindre än 1 månad och får en anställning.
    De blir ett jobb inom teknisk support vilket jag självmant hoppar av bara 6 månader eftersom jag får uppfattningen om att bolaget fungerar precis som ett modernt fängelse, tänk dig följande du får entre kort med en fyrsiffrig kod och en säkerhets kamera när du kommer in i byggnaden är hela ytan en stort stort kontorslandskap men fönstren är täckta med galler, när jag väl kommer till min kontorsplats så är de verkligen min plats från kl 08:00 till 12:00 då du har lunch sedan från 13:00 till 17:00 du kan säkert gå på TOA men de ogillas.
    Du har 2 säkerhetsvakter som ronderar så kallat supervisors som ser till att du gör ditt jobb.
    Samtalen som du tar avlyssnas de finns säkert ännu mer saker som jag inte tyckte om de jobbet, min första tanke var varför jobbar jag här givetvis var de för att betala hyran men ja kunde lika gärna slagit ihjäl någon och suttit inne 2-3 år utan att behöva svara i Telefon. Helt enkelt de var ett jobb som inte passade mig på långa långa vägar men så är de ibland.
    Hur som helst nästa jobb blir också support men lite lite systemutveckling den tjänsten går jag sedan vidare till en högre tjänst med mer komplex grad.
    Men jag väljer att avsluta den efter 4 år just för att jag mår så dåligt och kommer underfund med att jag skall nog inte jobba med kunder på ett par år de är inte min grej.
    Att ta så mycket kritik från högt och lågt och inte heller är Svenskarna snälla ohyfsat och allmänt otrevlig.
    På de jobbet jag hade på 6 månader så fick jag iallafall prata med Norskar som var måna om får hjälp medans Svenskarna skulle gnälla och tala om hur dåligt saker och ting var de var som att de ringde in bara för att tala om de och inte ville de ha hjälp.
    Men hur som helst idag jobbar jag som Systemutvecklare men gick aldrig klart skolan men har lyckats få en riktigt bra lön ändå men jag fick kämpa mig ditt jag är idag.

    SvaraRadera
  2. Jag blir rörd när jag läser ditt inlägg. Att du vågade drömma och exekvera förändringen. Jag som har rötter från ett annat land förundras hur oförberedda många unga svenskar är när de växer upp inför det hårda livet. En hel del invaggas i att de kan bli PRECIS vad de själva vill. Att det inte spelar någon roll att vara lokalvårdare eller läkare eller ingenjör eller ekonom eller kassabiträde. Många gånger är det försent när de inte förstått att skolan är vägen för att göra klassresan. Att du vid 30 års ålder gjorde ett avgörande beslut för att ändra riktningen i ditt liv. Att inte behöva vara fattigpensionär som behöver räkna kronor i ålderns höst. Du som träffar ungdomarna dagligen och ser att bristen på respekt och ödmjukhet leder till förfall. De föräldrar som curlar sina barn får barn som har svårt att koppla sig själva i ett sammanhang. Barnen tror att det är deras rättighet att de får bete sig hur som helst och att föräldrarna och resten av världen ska böja sig för de. Jag önskade att mina föräldrar kunde visa tydligare än tidigare för mig att de val jag gör när jag är ung påverkar mig stort när jag blir äldre. Kämpaglöden saknas hos vissa unga efter gymnasiet och det är jätteviktigt att man fångar upp dessa. Jag har kollegor som har barn i vuxen ålder som sitter hemma och dräller. Hade ett ex vars bror inte har haft ett heltidsjobb någonsin och han är idag över 30 år gammal. Jag tycker att man aldrig ska ta något för givet då livet kan förändras plötsligt, kanske blir man sjuk, kanske blir man av med jobbet, bostad. Därför gäller det att skapa sig själv manöverutrymme. Dygden med att spara är att köpa sig manöverutrymme, att inte förlita sig på att staten skall ta hand om en. Jag hoppas att du kommer nå ditt mål. Att flytta till något gemensamt med flickvännen och bygga en liv tillsammans. Det är nästa steg i livet. Se bara till att ni pratar ekonomi från början. Det gjorde jag och nu är vi förlovade sen 3 år tillbaka. Tiden går fort.. det är helt galet! Må gott!

    SvaraRadera
  3. Tack Johan och Prius

    Jag har byggt: städat, arbetat inom vården, varit konstnärsmodell mm. Tro mig, det har varit en knepig resa. Men det var inte förrän jag kapitulerade inför att ta itu med studier som vändningen kom. Att utbilda mig mot en profession som jag uppskattar är det bästa jag gjort. Meningsfulla arbetsuppgifter och bättre lön förgyller vardagen.

    Tack för era fina mastiga inlägg

    Mvh VÄL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är de knepiga resorna som skiljer agnarna från vetet. Målet är viktigt och när målet är för stort så skall det delas upp i delmål. Det skulle vara roligt om du skulle plocka upp några inlägg som inte har direkt koppling till, tex Whisky =)

      Radera
  4. Hade velat skriva lite mer om Whisky, men det blir nog inte fler inlägg där. Genom åren har jag stundtals haft en varierad relation till mina dryckesvanor, och därför har jag bestämt mig för att lägga ned alkoholen. Rent kulturellt, historiskt hade det dock funnits mycket mer att skriva om. Men tack för förfrågan, jag får istället introducera andra ämnen :)

    SvaraRadera