Klassresor & Fattigdom

Ibland behöver jag påminna mig varifrån jag kommer! Den smärtsamma insikten om vad studier betyder kommer långsamt för somliga, åtminstone gjorde det för mig. 

Under grundskolan såväl som gymnasiet var jag en uppgiven, lat krabat. Jag hade ideligen reservationer inför varför jag skulle anstränga mig. Med det följde sämre skolresultat, och jag lämnade gymnasiet utan behörighet till högskolan. Givetvis blev jag förpassad till låglönejobb: städare, diskare, scenbyggare, vårdare mm. 

Som städare arbetade jag i ett större sjukhus kulvertar där jag drog en städvagn. Dagarna var fyllda av stress, vankelmod och självförebråelse. Vid den tidpunkten hade jag passerat 25 år. 

Jag klarar fortfarande inte av lukter som påminner om: Hygilen och Exotol, och alla därute som fyllt på skurvatten vet vad jag pratar om. Vid tidpunkten kändes det förnedrande att släpa på en städvagn genom sjukhusets alla korridorer: jag var självreflexiv, kreativ och hade konstnärlig ådra, det visste jag!

Jag tillsammans med 3 andra killar var manliga städare, bland de övriga 80 st. som utgjordes av äldre trötta kvinnor. Äldre kvinnor som efter lång och trogen tjänst, men synbart märkta av hårt arbete och tristess. Kvinnor som bara inväntade tillfället där vi killar gjorde en blunder, vilket skulle generera skvaller för resten av dagen. 

Situationen kändes outhärdlig, och jag var säker på att jag aldrig skulle komma loss!

Jag blev emellertid varslad, och var sedan arbetslös under 6 månader; så vad kunde jag göra under denna tid? 

När vankelmodet nästan tog överhanden så kapitulerade jag tillslut. Jag införskaffade en bok i matematik som täckte åk 7-9 + första året vid gymnasiet.

Med tanke på att jag knappt hade engagerat mig i matematik sedan mellanstadiet var detta en enorm prövning. Så, under min arbetslöshet studerade jag vid KOMVUX där jag fick vägledning och deltog under lärarledd undervisning. Jag närvarade under dagar, kvällar (även de pass som syftade till att vägleda elever i avancerad matte).

Jag gömde mig i ett hörn under dessa lektioner och bad om hjälp även där, och på nåder fick jag ett betyg i matte A.

  

Innan arbetslösheten hade jag redan tillägnat mig betyg i övriga kärnämnen ett liknande sätt: jag moppade golv på dagarna, gick i skola på kvällarna.

    

Som lokalvårdare hade jag en lön, innan skatt på 14 500:- och efter skatt och hyra + diverse amorteringar levde jag med väldigt blygsamma marginaler.

Jag skötte min ekonomi, åt mina grönsaker, läste mina läxor och tog mig tillslut in på en högskoleutbildning inom pedagogik – jag skulle bli lärare.  

Kontrasterna lät inte vänta på sig: genus, socialkonstruktionism, didaktik, fördjupningar i konst och media väntade. Jag var äntligen där! Jag hade blivit någon, och för en tid inbillade jag mig att jag var någon annan.

Med facit i hand har jag emellertid insett hur en persons moraliska grundstomme inte kan kopplas till vad man läst, eller vad man arbetar med.

-       ”Du är fortfarande du, oavsett yttre omständigheter”

Kanske har ett visst mått av tacksamhet smugit sig in idag. Åren med mopp i hand präglades av tvivel och uppgivenhet, men idag inser jag att det är det viktigaste jag gjort.

Vid ett sjukhus fick jag se: hårt arbetande kvinnor, nyförlösta mödrar, lik, stroppiga överläkare halka i polish (p.g.a.. en allmän nonchalans av städare, och trots deras förvarningar om ett halt golv) och så mycket mer. 

Idag kan jag återigen drabbas av tårade ögon när jag tänker tillbaka på städningen av BB: Ögonblicksbilden av en nyförlöst kvinna, nedbäddad i sin säng, överväldigad av livets stora händelser kan inte omsättas i ord: en obeskrivlig lycka, förpackad i en enda blick.   

- It gets me every time!

Låglönejobb sätter färg på tillvaron, och ger en individ perspektiv på andra människors situation, och förhoppningsvis gör dem lite mer ödmjuka.  

Idag känner jag inte att jag behöver vara någon framgångsrik person, snarare att jag gillar det jag gör; detta för att social prestige erbjuder mer fällor än förmåner, därför är det viktigare hur man utför ett jobb, snarare än vad man jobbar med.

Om du är en lokalvårdare, var den bäste och den mest noggranna.

Om du är börsmäklare, var tacksam, effektiv och disponera din tid rätt.

Men viktigast av allt; var tacksam över hur du har ett arbete att gå till. Lyft ditt huvud högt över att du har en sysselsättning, och påminn dig om att du drömmer om ett annat liv, och lägg om din kurs. 

Så många stolta bloggare som jag mött härute, och som trots skrala förhållanden lagt grunden till en förmögenhet - ekonomiskt såväl som bildningsmässigt. 

Avslutningsvis vill jag bara visa ur ökningen av kapitalet sett ut sedan juli 2015, och jag känner mig nöjd med hur det artar sig. 

Hoppas att ni alla får en kanonvecka, solen skiner och jag är nöjd med tillvaron. 

Läs även: Älskade pappa - Skönt att du finns kvar

 
Ha det VÄL