söndag 18 mars 2018

Banan-Scones & Soluppgångar

Just nu håller jag på att varva ned. På sistone har jag varit enormt stressad utan att veta om varför. Min flickvän har påtalat mitt behov av förändring, åtminstone uppmuntrat mig till att göra andra saker. Sedan ett halvår tillbaka börjat: plantera krukväxter, köpa färska kryddor, träna, måla, söka nya arbete, mycket har varit genom hennes omsorg och stöd. 


Stressen beror dock inte på inhandlandet av kryddor och krukväxter, utan snarare behovet av att bryta med en känsla av stagnation. Även när jag bryter med gamla rutiner blir jag aningen orolig, men jag antar att det hör till?


Jag har genomgående försökt att påverka lönesituation på min arbetsplats, bara för att upptäcka att det inte är värt energin; istället borde jag lägga krutet på att ta mig därifrån. Det finns flera skäl till att faktiskt lämna, snarare än att stanna kvar. Detta för mig oavkortat till ett citat som lyder:

”Det finns en förvrängd trygghet i välbekant lidande”.

Ibland är det läskigare att släppa taget om en gammal trygg rutin, än att faktiskt släppa taget för att gå vidare.

Under gårdagen vakande jag i en varm säng. Det blir så varmt när man sover två tillsammans. Med tanke på att jag lätt blir rastlös kliver jag upp väldigt tidigt, även när jag är ledig. Jag lät flickvännen sova vidare en stund, och ställde mig i köket för att baka scones. 


Jag har numera upptäckt hur jag är en kärleksfull person, som gärna pysslar om. Länge har jag trott att jag mist en romantiskt ådra, men jag har haft fel. Det har blivit lättare att vara snäll mot mig själv, och uppskatta ens kvalitéer.

Jag hade redan påbörjat mina scones, när jag insåg hur jag hade bananer över. 
Av en ren impuls mosade jag en halv banan i degen, kryddade sedan med grönt te och tillsatte havremjölk. Kombinationen av te och banan i receptet gör mina scones kryddigare såväl som saftigare. Jag tog ut mina scones ur ugnen, lade dem på ett fat - invirade i en kökshandduk för att de skulle hålla sig varma. 

Jag lämnade köket för att återigen gå in i sovrummet. Där fann jag henne sittandes vid fönstret, där hon tittade på soluppgången. Vi lindade in oss under samma täcke, satt och fnissade och åt våra banan-scones och njöt av morgonen.

Känslan av stagnation lyser numera med sin frånvaro. Jag har tagit itu med min vardag och sitter inte bara av tiden.

Överlag har jag flyt på vardagen, och jag ser fram emot nästa veckas kommande löning.

Hoppas allt är VÄL

2 kommentarer:

  1. Banan-scones, den såg jag inte komma! Det later riktigt got. Men odling av olika slag är alltid upplyftande. Jag har en sak som min fruga tycker är enormt pinsam och det är att jag samlar nötter och fröer/frökapslar från alla ställen jag kommer åt. Vi kan gå genom en park och jag får syn på någon sort jag inte har så plockar jag upp lite av dessa och sparar, som en ekorre. Tanken är naturligvis att de ska planteras uppe vid stugan. Det kan ju vara kul att minnas var man plockat alla fröer till träd och blommor.

    SvaraRadera
  2. Det är nog bra med lite udda inlägg ibland, inte direkt kopplade till ämnet ekonomi. Roligt med ditt intresse för nötter, men jag tycker att det är lite kul att frun tycker du är pinsam - men du envisas ändå :) Jag saknar emellertid vår sommarstuga som vi ägde, men den fick säljas eftersom jag lämnade min hemstad för den större staden, liksom min syster. Det fanns alltså inte tid att sköta om stugan.
    Men vem vet, kanske köper en ny stuga framöver :)

    Ha det bra Procentpanik, och hoppas vi hörs snart igen

    Lev VÄL

    SvaraRadera