Pengar är inte allt; och därför skall du spara!

När jag gick in i ämnet ekonomi hade jag en föga susning om vad saker handlade om.

Jag fick börja från grunden med att läsa på om ISK-Konton, Kapitalförsäkringar, skattemiljöer, billiga indexfonder och högutdelande aktier.

Under fyra års tid drog jag ihop 400 000:- (med inkluderad avkastning på 80 000:-)

Vägen har inte varit rak, utan första året av sparande var kantat av: in/uttag på sparkontot, trevande investeringar, en mer blygsam sparkvot. Men ju varmare jag blev i kläderna så blev jag också mer målinriktad.

Jag började följa media mer aktivt, titta på hur samhället utvecklats och hur det stod i relation till ämnet ekonomi. Eftersom jag inte var nöjd med min boendesituation och var förpassad till en mindre attraktiv Stockholmsförort så hade jag surnat till.

Efter min lärarutbildning var klar trodde jag att 6 år i bostadskön i Stockholm skulle kunna generera ett hyfsat boende. Well, min bostad idag är inte alls tokig, men det är en hyresrätt på 60 kvadrat med en hyra på 7500:- några mil utanför stadskärnan, och pendlingen är ett faktum.

Jag insåg emellertid hur väntetiden i Stockholms bostadsförmedling skulle hinna ge mig: fler grå hår, käpp och några tänder färre innan jag fann ett skäligt boende. Med tanke på att jag är medelålders, ville jag inte vänta på ett schysst äldreboende, för att det var så det kändes. Detta var inte acceptabelt, så jag tog tjuren vid hornen.

Detta var vad jag gjorde

Jag höjde min sparkvot

Lämnade min gamla anställning för att jaga högre lön.

Gick grundligt igenom mina utgifter och omförhandlade alla abonnemang.

Gjorde mig kvitt alla pappersräkningar och gick över till e-fakturor.

Började laga all mat själv.

Drog ned på onödig konsumtion.

Disciplin och fokus

Det finns en läxa att lära av allt detta! Jag trodde att jag skulle lära mig mer om sparande, vilket jag också gjort - men kanske ännu mer om mig själv.

Jag har fått upp ögonen inför "vad som är värt att lägga pengar på", och hur man faktiskt kan odla sin egen livskvalité genom att spendera mindre. Men framförallt har jag lärt mig mer om tålamod, och vad man behöver göra för att uppnå ett mål. Sparandet har också givit mig en medvetenhet inför hur delar av samhället fungerar, och hur saker hänger ihop. 

Att vara världsfrånvänd idealist

En av mina f.d.. närmsta vänner är idealist. Han har en fäbless för resonemang rörande fördelningspolitik, och åka på New Age retreats. När jag började med fonder/aktier så utbrast han med ett barskt: 

- "Kul för dig, nu kan du börja profitera på andra människor som faktiskt arbetar!"

Jag blev illa berörd av kommentaren och förklarade lugnt att mitt samvete var rent. 

- Jag betalar faktiskt: inkomstskatt fördelat till: kyrka, kommun och landsting. 
Utöver detta tillkommer marginalskatt + schablonbeskattningen på mina innehav på mitt ISK-Konto. Vidare amorterar jag nästan 2000:- per månad till CSN eftersom jag valt att investera 4,5 år i en akademisk utbildning. Därtill ligger jag ute med en personlig risk eftersom jag väljer ett tillgångsslag som aktier, vilket också betyder att sponsrar företag som kan göra vinst, men också en förlust - och då förlorar jag mina pengar. 

Han tittade surt på mig och sade sedan: - "Tänkte inte på det".

Vad som spetsade vår diskussion ytterligare var att samme vän oftast blev utfodrad av mig med hemlagade middagar, stämplade på mitt SL-Kort i T-banan, och så arbetade han svart som hantverkare. Jag återkommer oftast till våra samtal, tänker mer på dessa än att praktisera dem - detta för att vi inte umgås längre. Han är fortfarande upptagen med andlig utveckling och skogsfester. 

Growing Up

På uppmaning av min far så har jag försökt att bli mer av en "Doer" hellre än en "Thinker"

Det ingick i min uppfostran, men tog lång tid innan visdomsorden satt sig. Under mina ungdomsår hade jag ett inbyggt motstånd mot ansträngning. Men om jag inte lagt manken till så hade jag fortfarande skjutit en mopp framför mig inom ett låglönejobb. 

Jag är tacksamt för att staten valt att avsätta pengar, så att jag som lärare inom ett praktiskt estetiskt arbete har ett jobb att gå till. Detta kanske gör mig till något av en udda fågel härute. Men min utbildning är inte begränsat bara till det ämne du undervisar i, utan även ta hand om ungdomar och ge dessa en kompass i tillvaron. Det är ett värdefullt jobb som jag gör, men för inte odelat tankarna till varje persons plats i världen. 

Arbetskategorier varierar på marknaden, och för mig är det egalt vilket jobb du har - kanske snarare hur du utför det. Om du är en sopåkare, var den bästa du kan bli. Om du är en börsmäklare likaså. Men kanske viktigast av allt; delta i samhället. 

"Gör din plikt och kräv din rätt"

Läs även: "Glöm inte ditt förflutna" &  Älskade Pappa - Skönt att du finns kvar!

Att orera och fara runt med teoribildning kring hur kapital skall fördelas, utan att själv betala skatt undergräver en persons dignitet. Jag tror på samhällskontraket, tycker att det skall värnas - men är sedan länge trött på människors oförtjänta gnäll.

Om man skall smaka, så måste man också baka!

Med vänlig hälsning 

VÄL

Att inte spara skapar ångest!

Hej på er kära vänner!

Hoppas att allt är bra med er?

Jag har sedan i somras betalat min handpenning på mitt nya boende, och flytten står runt hörnet. Men jag har också valt att inte spara under några månader, just för att unna mig något också. Jag har fyllt på garderoben lite grand, köpt presenter till mig själv och har sponsrat min far med tillbehör till hans skivspelare. Det är alltså tre månader av sparande som gått bort, där jag valt att inte lägga undan någonting. 

Men ack! Rutiner av flera års sparade sätter djupa spår, och jag mår dåligt sedan jag avvek från min sparkvot, även om jag känner att det också varit nyttigt. Det finns fortfarande en vilja hos mig att fullfölja mitt ursprungliga mål. Sparandet har som tidigare nämnts investerats i handpenningen på det nya boendet, men sedan då?

Numera räknar jag på följande sätt. Jag utgår från dellikviderna på lgh som "faktiskt sparade pengar" och fortsätter resan därifrån - även om dessa nu är investerade i fastigheten. Detta behöver jag göra inför mig själv för att bevisa att jag nådde det slutgiltiga målet som är 500 000:- 

I skrivande stund har jag alltså ett samlat sparande på 410 315:- (handpenning på lgh inkluderad)

Jag gjorde mina första aktieköp sedan i somras och det blev: ICA, Hemfosa, Castellum, Fortnox Axfood och Saltängen. Under de månaderna som jag inte sparade märkte jag klart hur lätt det är att halka dit. Jag började äta mer skräpmat, handla onödiga saker och inte längre kontrollräkna i affären. Jag är alltså inte riktigt tillbaka i form för att: läsa kvartalsrapporter, räkna på procentuell ackumulerad avkastning osv. Men jag är glad över att se hur pengarna tickar igen. 

Det är några månader kvar till inflytt, och har varit på möte med nyblivna bostadsägarna på informationsmöte. 

Det slog mig hur tydlig gallringen blir man faktiskt går in med lite mer pengar i en bostad; och hur närvaron av "sannolikt problematiska grannar lyser med sin frånvaro". Jag skulle nog säga att genomsnittet av köparna i skaran jag träffade på mötet var 45 år och uppåt. Alltså, det fanns ingen brist en övre medelålder. Köparna är högst sannolikt vanliga etniska Svenskar som sålt sin villa, eller sparat ihop pengar över lång tid som nu ville bo centralt i staden med närhet till Mälaren. 

Därifrån jag flyttar har situationen varit en annan: första samt andra generationens invandrare från utomeuropeiska länder samt Polacker och Ryssar. Grannarna lånar ut sin hyrsesrätt till nära familj eller släkt - alltså nya ansikten i trappuppgången hela tiden. Bilbränder har också förekommit i området samt hur det lokala grovsoprummet varit ett moras: folk ställer soffor och bokhyllor utanför soprummet, och inte helt ovanligt lämnas hushållssoparna på samma plats. Skator kraxar utanför och slåss om gamla pizzakartonger, halvtomma burkar med Creme Fraiche och blöta bitar av papper ligger överallt. 

Tankarna vandrar oavkortat tillbaka informationsmötet jag var på, för de nya bostadsägarna. Där mäklarna också var tydliga med de rutiner som gäller för gemensamma ytor, och det vite som utgår om hyresgästerna inte tog hand om soprummen. Som bostadsägare får man betala vite om man inte följer stadgarna. Skiljelinjen är uppenbar, och jag gillar det. 

Min egen familj

Min pappa är snart fyllda 80 år, och jag vet att jag inte får ha honom på obestämd tid. Detta är också ett av skälen till varför jag flyttar till hemstaden igen. Under senaste besöket har vi pysslat om hans vinylspelare med: externt RIAA, ny pickup, skivmatta, rem osv. Tillsammans sitter vi och lyssnar på varandras vinyl, och min pappa springer fram och tillbaka med vinylskivor: - "Har du hör denna? Eller den här då, vet du hur folk reagerade då?"
Likt en snurrig, glad tonåring igen när han återupptäcker sin ungdomstid på bytt: Sinatra, Dave Brubeck, Monica Z mm.  

Jag tror jag skall ta med min generations vinyl nästa gång jag hälsar på, och det lär bli snart - jag flyttar hem igen. 

Hoppas att allt är VÄL