100 Inlägg & Ett väldigt bra lönepåslag

100 inlägg sedan 2015, det har verkligen gått fort!

Vi har haft en omfattande sättning under hösten, och för egen del har det slagit ganska hårt mot portföljen. Jag får känslan att precis som i början, stå och stampa på samma punkt igen. Jag måste återigen påminna mig om hur sparandet är en livsstil, och hur jag bör tänka långsiktigt. 

Vad som är positivt är hur jag landat i en ny anställning, och jag vinkade av mitt gamla jobb.  100 inlägg sedan 2015, det har verkligen gått fort!

I våras satt jag i lönesamtal med min gamla chef, och jag kunde påvisa hur jag var underbetald i relation till hur länge jag varit på arbetsplatsen och mina kvalifikationer.

Jag tog fram statistik och redovisade för chefen hur landet ligger (kanske inte så ödmjukt, men jag hade inte andra kort att spela med). Mitt löneanspråk var ca: 6 % vilket hade genererat en blygsam summa om jag fått igenom det, men icke! Trots att jag utifrån statistik kunde visa hur jag tjänade för lite, så fick jag istället höra:

- "Det enda sättet att bumpa din lön till dina önskade nivåer är att byta jobb".

Vad chefen implicit sade var: - Vi har inte bruk av dig längre!

Jag följde chefens råd och sökte nytt jobb, liksom många andra oldtimers på samma arbetsplats. Tillsammans med mina närmaste kollegor lämnade vi våra trygga anställningar, kramade om varandra och tog oss vidare mot nya utmaningar, vilket i mitt fall resulterade i en ny anställning där lönepåslaget blev på hela15 %. 

Nu har jag mer pengar, bättre anställning och torde vara lycklig?  Men jag känner att jag går in i en ny fas i livet - sparandet bör bli mer av en livsstil, snarare än en krampmässig besatthet.

När jag först började spara var jag tvångsmässig i min bevakning av börsen, liksom sociala medier och nyhetsrapportering. Men jag kan också känna att det gått ut över min livskvalité. När jag först insåg hur liten jag var i sammanhanget, och hur volatil aktiemarknaden kan vara så kapitulerade jag.

Efter en tid var måttet rågat; successivt hade jag börjat dyrka en guldkalv, en falsk avgudabild; en ständig jakt på utdelningar, kurstillväxt, kapital hade sabbat mitt verkliga fokus; den värdefulla livsgnistan. 

Som småsparare slåss vi med näbbar och klor om finanstropparnas brödsmulor; och vad som är en kännbar sparkvot för en medelinkomsttagare, bränner höjdarna på taxiresor och ytliga nöjen. Jag har blivit en del av ett dekadent system där jag i längden offrar delar av min livskvalité.   

Jag vet vad ni tänker: -”Nu följer en harang av vänstervriden propaganda!”

Men oavsett om man är vänster, liberal, konservativ så finns det goda skäl att förundras över giriga människors: skatteflykt, insidertrading, förskingring; har inte dessa individer mer än tillräckligt med pengar?

- Jag antar att mycket vill ha mer.

Som det är nu kan jag inte konkurrera med andra medel, och det enda sättet att driva på sparandet är att lära sig mer om finansmarknaden. 

Jag har nu en buffert på runt 300 000:- så borde jag vända blicken från besattheten, och istället börja njuta av vardagen och koppla av. Jag menar inte för den skull att jag struntar i mitt sparande, utan snarare att det finns andra saker man kan göra.  

Surdegsbak och livskvalité 

För några år sedan prövade jag att sätta en surdeg, och det gick bättre än väntat. Jag tror bestämt att behöver sura mindre, och kanske dega desto mer ;)
 

  

Surdeg och goda frukostar väntar 

Mvh VÄL