För ett år sedan blev jag biten av tanken på fondsparande. Att gå från en livsstil där jag ofta tog snabblån för att köpa de prylar jag ville ha, till att sätta undan några tusen i månaden har varit svårt.
Jag följde en enkel modell där jag satt av en procentsats i
relation till min ålder: 40% fick utgöra en räntebaserad fond och de de övriga
60% fördelades mellan billiga indexfonder. Följaktligen satt jag undan 6000
kronor per mån som fördelades på detta sätt, och det har gått ganska bra.
Men vad händer när tänderna går sönder? Ett syskon gifter sig? En
god vän kanske har en större födelsedagsfest för att han/hon fyller jämt?
Det som har saknats har varit ett buffertsparande. Detta skall
verka som en försäkring, och jag behöver inte sälja av: aktier/fondinnehav om
olyckan är framme. Men bristen på balans har också visat sig på andra områden.
Jag har försakat andra nöjen och klädinköp för att ha hellre sett kapitalet
växa på kontot.
Jag tror att jag kommer att tappa farten i mitt sparande om jag
inte kan unna mig saker ibland. I stället borde jag vara tacksam för den
förändring som jag faktiskt gjort. På ett år har jag börjat läsa mer om:
fondsparande, aktieköp och lärt mig vad diversifiering handlar om.
Jag tror att jag försakar känslan av framsteg om jag lever som en
isolerad eremit som aldrig unnar sig någonting. Det är hål i mina skor, jag
behöver desperat fler jeans och nya skjortor. Vad som föranledde att jag
landade här? Jag har sporadiskt sålt av fondandelar när olyckan varit framme,
eftersom jag inte haft pengar för att kontra utgifterna. Detta har satt bucklor
i mitt sparande.
För några månader sedan fick jag panik: jag hade bara sparat 10
000:- på ett halvår!
Den naturliga motaktionen var att spara som en besatt. Detta satt
mig återigen på ruta 1 = inga pengar för vardagliga inköp.
Igår öppnade jag ett sparkonto hos Avanza där jag skall försöka
avvara en tusenlapp i månaden för oförutsedda utgifter. Jag valde Avanza
Collector och hoppas att jag kommer att bli nöjd med det. Vidare öppnades en
kapitalförsäkring för att underlätta köp av aktier i utländska bolag + källskatt.
Sparande bör inte vara synonymt med tråk och
svält. Se till att unna dig något roligt ibland.
Absolut är det viktigt att kunna unna sig ibland, annars blir det inget som håller i längden. Ungefär som folk som bantar, visst det går skit bra att käka soppa i någon månad men sen tröttnar man och faller tillbaks i gamla vanor.
SvaraRaderaJag köper gärna dyra fina märkes kläder, dels för att det är mycket bättre kvalité och jag känner mig helt enkelt finare i det. Men man får ju såklart hitta en balansgång där :)
Du är påväg och du har identifierat ditt problem. Bra! Då är det bara att jobba därifrån :) Lycka till
/MJ
Tack för inlägget Miljonjakten, du är den första som skriver på min blogg, jippiii! Yes, det stämmer det du säger: man måste prioritera lite grand.
RaderaMen som jag skrev i inlägget så har jag nallat på mitt kapital för att jag saknade en buffert, men jag skall nog reda ut det med :)
Jag har kört på i samma stil i snart 2 år eller ja 1 år och 6 månader för att vara lite mer exakt.
SvaraRaderaAtt hamna i samma gamla vanor handlar mer om disciplin att skylla på att man alltid gjort så är inte ett hållbart argument för att inte förändra sig.
Jag har faktiskt gått i tankarna om att säga upp min lägenhet just för att spara in ännu mer pengar.
Där går dock gränsen för man måste ju ändå ha någonstans att bo tänker jag men kanske kan man bo på jobbet eller prova på livet som hemlös för att spara ännu mer till aktier/fonder.
Hur som helst tycker jag att du skall fortsätta och kämpa och njut av att kunna unna dig något men de får inte gå ut över sparandet om du har ett sparande på 7000kr och ett netto på 22k då borde du kunna spara undan 1000kr minst till en så kallad buffert.
Själv har jag en ganska fattig buffert själv nu när jag kollar hela 1000kr har jag, men jag har hela tiden ca 7000kr kvar av lönen som jag kan använda till kommande utgifter under månadens gång.
Skall bli spännande att följa din resa
Lycka till
Jodå, ungefär 7000:- kommer läggas undan varav 1000:- läggs i en buffert. Jag kommer nog inte lägga undan mer än så, då angränsar det till besatthet för mig ha, ha.
RaderaAtt ha en buffert tycker jag är det enskilt viktigaste i hela privatekonomin. Med den, och gärna ett målsparande när bufferten väl är nådd, kan man ju känna sig trygg och veta att man alltid har möjlighet att månadsspara i sin portfölj. Rekommendationen brukar väl vara att ha kring tre månadslöner som buffert, men det beror ju på hur mycket "arbetslösa" pengar man är villig att ha. Pengarna måste ju jobba för en också! Själv har jag bestämt mig för att aldrig sälja portföljen för att jag behöver pengar, och har därför en ganska så stor buffert. I gengäld vet jag att min portfölj kan förbli långsiktig.
SvaraRadera