Vi är alla nybörjare på att leva

Under grundskoleåren var jag inte vidare studiemotiverad, och inte under gymnasietiden heller. Genomgående underpresterade jag alltid, och hade sämre skolresultat. Detta föranledde att jag säkerligen haft alla låglönejobb som ingen annan ville ha: städ, vård, teaterbyggen mm.

För mig tog det tid att mogna, och det gör det fortfarande. Men att skaffa mig en högskoleutbildning är säkerligen det bästa som jag gjort. Inte bara för löneutvecklingens skull, utan även för att man träffar likasinnade. Detta har föranlett en större intellektuell utveckling.

Men jag ångrar absolut inte alla låglönejobb som jag gjort som ung, även om jag avskydde det då – men i efterhand inser jag hur mycket jag fått sett. Som städare har jag vandrat med min vagn i kulvertar under ett större sjukhus, sett liktransporter, och under samma vecka deltagit vid storstädningar på BB.

Att få se början på livet, och slutskedet under samma dag är ingenting som jag vill vara utan.

Det spelar ingen roll vad du arbetar med, utan det är inställningen du har till ditt jobb som ger dig dignitet. Idag har jag dock gjort en 180 graders sväng gentemot allt jag gjort tidigare. Det går faktiskt att bryta med etablerade konventioner. På arbetet dras jag till kollegor där vi har vitt skilda erfarenheter, och jag tycker att det är berikande.

Min världsbild har förändrats sedan jag studerade färdigt; diskrepansen mellan en högtravande och teoretisk övertygelse, till bevittnandet av hur faktiskt människor beter sig i vardagen är två skilda saker.

Detta är en del av en smärtsam insikt: hur människor egentligen ligger sig själva närmast.

Vi lever under individualismens tidevarv där alla söker bekräftelse genom shopping och sociala medier. Det verkar liksom lättare att saluföra av ett solidariskt och teoretiskt förhållningssätt, snarare än att implementera budskapet i vardagen.

Dessvärre kan också ett moraliskt ställningstagande reduceras till en assessor, lite grand som en image. Så klart det är viktigt att agera rätt, ta hänsyn. Men om man är mer intresserad av prat snarare än handling undergräver man också sin trovärdighet.

Jag skrev om detta i inlägget: Älskade pappa - skönt att du finns kvar.

Jag har haft tur som landat i en yrkesroll där jag i viss mån kan påverka framtiden för människor, men där jag också lär mig massor: - Och det är detta jag menar, att gå från teoretisk reflektion till handling.

De två år på börsen som fortlöpt har varit omtumlande av kunskapsinhämtning via: bloggar, böcker, sociala medier kopplat till ämnet ekonomi.

Men en del av mig har också behövt distans till sparandet; hur besattheten av framsteg ibland kan kännas övermäktig. Vistelsen härute tillskriver jag "Den allvarsamma leken".

Jag tror att för flera, inklusive undertecknad att detta är ett sätt att söka bekräftelse intellektuellt, just för att ämnet ekonomi angränsar till så mycket annat. Det är väldigt roligt att se hur investeringar givit utdelning, och verkar därmed som ett kvitto på hur ens resonemang var förnuftiga. Men det är minst lika bekräftande att finna andra som har liknande resonemang som en själv. 

Min blogg bör inte betraktas som vägledande. Bloggandet får primärt ses som min personliga resa mot lärande. Människor har börjat läsa mina inlägg, och är sedan vänliga nog att ge mig input tankar och reflektioner. På sistone har jag arbetat med att reda ut mina egna missuppfattningar beträffande begrepp, investeringar mm, och mycket av detta har läsare hjälp mig med. Ju mer jag lär mig, desto mer klarnar det: jag är verkligen i startgroparna i ämnet ekonomi.

Under veckan som fortlöpt jag har ändå haft en del utlägg, inte alla nödvändiga. 

Jag har inte bytt glasögon efter 8 år, och detta var en prioritering som var tvungen att göras. Det gick sammanlagt på över 7000: - med två par (vanliga + specialslipade solbrillor).

Vidare har jag betalt av datortillbehör, och i helgen unnande jag mig någonting annat - en PS4 Pro. 

Jag har nått en begynnande medelålder, men gillar fortfarande tv-spel för att koppla bort stressen. Tror att jag är med om ett paradigmskifte eftersom min generation upplevde de första konsolerna under tidiga 80-talet. Därför känns det enligt mig legitimt att vara ung-gubbe, och spela lite.

Jag har också slutat rynka på näsan åt mina Activision Blizzard-aktier sedan aktien sköt upp över fem procent under de senaste två månaderna, men jag tror att ett av skälet till rusningen av aktien kan vara kopplat till senaste Nintendo-konsolen. 

Under våren ser jag fram emot mina utdelningar, men kommer också försöka stanna upp och omvärdera min strategi.

Well, well ni får hjälpa om ni vill.

Mvh VÄL