Det finns en
etablerad ingrodd tanke hos många ekonomibloggare; hur de vill försörja sig genom att leva på
utdelningar.
- Jag vill inte bli ekonomiskt fri, det har jag aldrig velat!
Det finns flera bloggare som skriver om detta på ett bra och nyanserat sätt. Jag ser absolut inget fel med att andra vill bli ekonomiskt fria, men jag behöver en daglig rutin som jag inte kan åstadkomma själv.
Jag är en
vanemänniska, och för mycket av det goda får mig oftast att spåra ur. Därför är
jag i behov av balans. Genom hela livet har jag strävat efter att bli någon annan; ungefär som om det inte dög med den jag var. Någonstans trodde jag att social prestige och framförallt pengar skulle frälsa mig, och försätta mig i kontant lyckorus.
Resan har varit lång och jag skrev om detta i det populära inlägget:
"Älskade pappa, vad skönt att du finns kvar"
För mig skulle för mycket pengar inte vara bra!
För egen del tror jag att för mycket pengar skulle ha en negativ inverkan på mitt liv. För mig är det avgörande att ha ett schema; ett arbete att gå till eller studier. Det är alltför lätt att jag blir passiv, och jag fastnar efter en för lång ledighet.
Vidare undrar jag över hur ens omgivning skulle förhålla sig till mig om jag var riktigt rik?
Skulle det medföra att folk blev efterhängsna; vänner som förväntade sig att bli utfodrade eller åka snålskjuts på mig på något sätt?
Jag lyfter på hatten till alla som skulle kunna vidareutveckla sin person på ett meningsfullt sätt utan att gå till jobbet/skolan - men jag tror inte att jag skulle klara av det.
Att utbilda dig påverkar ditt sociala liv!
För många år sedan lämnade jag timanställningar inom vård och städyrket bakom mig. Det bästa jag gjort var att skaffa mig en yrkesutbildning, och tankarna snurrar nu när jag tjänar nästan fyra ggr så mycket efter min utbildning. Men efter studiernas slut påverkade detta delvis relationen till vänner som hade lägre lön än mig, vilket gjorde att jag i högre utsträckning fick skjuta till vid middagar och fest.
Detta ämne föranledde även inlägget:
"Att leva som man lär"
Efter en högskole/universitetsutbildning kan många dörrar öppnas. För egen del har det påverkat det mesta i min vardag: vilka jag träffar, hur mycket jag sparar, utbyte och värderingar med nya vänner.
Pengar fixar dig inte!
Sorry to break it to you! Men pengar och prestige tar dig bara så långt; sedan är det dessvärre stopp. Att skapa sin livskvalitet bör och skall ligga utanför det materiella.
Det materiella är en bonus som inte går att förneka, men kan också tas ifrån dig lika lätt.
Relationer till andra, värderingar präglar i större utsträckning din personlighet och hur du tar dig an morgondagen.
Vad har ni för tankar om att aldrig mer gå till jobbet, men ha gott om cash ändå?
Lev VÄL
Resan har varit lång och jag skrev om detta i det populära inlägget:
"Älskade pappa, vad skönt att du finns kvar"
För mig skulle för mycket pengar inte vara bra!
För egen del tror jag att för mycket pengar skulle ha en negativ inverkan på mitt liv. För mig är det avgörande att ha ett schema; ett arbete att gå till eller studier. Det är alltför lätt att jag blir passiv, och jag fastnar efter en för lång ledighet.
Vidare undrar jag över hur ens omgivning skulle förhålla sig till mig om jag var riktigt rik?
Skulle det medföra att folk blev efterhängsna; vänner som förväntade sig att bli utfodrade eller åka snålskjuts på mig på något sätt?
Jag lyfter på hatten till alla som skulle kunna vidareutveckla sin person på ett meningsfullt sätt utan att gå till jobbet/skolan - men jag tror inte att jag skulle klara av det.
Att utbilda dig påverkar ditt sociala liv!
För många år sedan lämnade jag timanställningar inom vård och städyrket bakom mig. Det bästa jag gjort var att skaffa mig en yrkesutbildning, och tankarna snurrar nu när jag tjänar nästan fyra ggr så mycket efter min utbildning. Men efter studiernas slut påverkade detta delvis relationen till vänner som hade lägre lön än mig, vilket gjorde att jag i högre utsträckning fick skjuta till vid middagar och fest.
Detta ämne föranledde även inlägget:
"Att leva som man lär"
Efter en högskole/universitetsutbildning kan många dörrar öppnas. För egen del har det påverkat det mesta i min vardag: vilka jag träffar, hur mycket jag sparar, utbyte och värderingar med nya vänner.
Pengar fixar dig inte!
Sorry to break it to you! Men pengar och prestige tar dig bara så långt; sedan är det dessvärre stopp. Att skapa sin livskvalitet bör och skall ligga utanför det materiella.
Det materiella är en bonus som inte går att förneka, men kan också tas ifrån dig lika lätt.
Relationer till andra, värderingar präglar i större utsträckning din personlighet och hur du tar dig an morgondagen.
Vad har ni för tankar om att aldrig mer gå till jobbet, men ha gott om cash ändå?
Lev VÄL
Då jag är en påfrestning för alla andra och tillför en arbetsplats alldeles för mycket, så är det skönt för både den och mig att jag inte är där.
SvaraRaderaHej Jeanette! Det är en individuell avvägning som man får göra. Din blogg är ny för mig, och du har säkert dina skäl. Jag får läsa lite mer på din sida.
SvaraRaderaGlad över hur du tittat förbi.
Mvh VÄL
Hej!
SvaraRaderaBra inlägg! Jag håller helt med gällande att faktorer bortom de materiella är det som verkligen betyder något. Mitt mål är att erhålla en finansiell nivå som gör att jag kan själv bestämma över min tid. Det är inte nödvändigtvis detsamma som att jag inte mer vill jobba, kanske man kan jobba 2-3 dagar i veckan istället. Eller börja plugga något, göra något välgörenhetsarbete etc.
Mvh
The Dividend Story
Hej The Dividend Story! Varför tänkte jag inte på det? Det går givetvis att balansera utdelningar så man fortsätter jobba fast bara deltid: - Good Point! Jag har alltid jagat det materiella, men känslan över att "äga sitt slott, ensam och omgiven av alla rikedomar" skrämmer vettet ur mig. Jag kollar in din sida med jämna mellanrum, bra innehåll :)
RaderaMvh VÄL
Jag har reflekterat relativt mycket över dom senaste 3 åren faktiskt dels vad skulle pengar kunna göra, visst det skulle kunna underlätta mycket men de kommer inte förändra hur jag känner mig idag alltså jag menar om jag skulle må dåligt så skulle inte 10 miljoner på kontot förändra den känslan.
SvaraRaderaDet finns väldigt mycket som pengar inte kan köpa så det gäller ändå att tänka sig för, jag tycker ändå om att spara pengar och jag gillar att sätta upp mål för att försöka nå ditt men jag känner samtidigt att mitt eget välmående går trots allt före med det menar jag inte att jag går och köper en pizza varje dag.
Utan det kan vara andra saker som att börja träna kanske bada för det var kul när man var yngre saker som jag inte längre gör för att man är "vuxen" och då skall man inte göra sånt.
Men jag struntar i allt sådant, jag tittar ännu på tecknat exempelvis men de finns alltid andra som har uppfattningar om en och vad man inte bör göra.
Då sätter man också en begränsning på sig själv så jag brukar försöka göra så mycket jag bara kan som jag vill göra då.
Den dagen jag skulle bli ekonomisk fri så innebär inte det att jag per automatik slutar att jobba däremot kanske jag vänder up eller byter inriktning i livet för då har man möjlighet att göra det.
Jag skulle klara mig väldigt bra utan ett arbete jag har ändå fasta rutiner som jag följer även när jag är ledig så för mig blir det inte så stor skillnad tror jag.
Hur som helst jag jobbar definitivt för att bli ekonomiskt oberoende men det är svårt som attan.
Hej Johan! Som jag skriver i mina tidigare inlägg; så kräver det enormt mycket av småspararen att tolka ett bolags framsteg ställa detta i relation till rådande konjunktur, och sedan fatta ett beslut. Man får utvärdera sina innehav och exempelvis ställa enskilda portföljer gentemot en indexfond och se vilka som klarar sig bäst. Att förälska sig i en hög direktavkastning är inte vidare konstruktivt om bara utdelningarna täcker kapitalförlusterna. Jag har bolag i portföljen som går sämre i perioder, men jag behåller dessa tills trenden vänder, så slipper jag sälja på förlust.
SvaraRaderaHoppas du har flyt framöver
Mvh VÄL
Hej, VÄL!
SvaraRaderaJag tror arbete (tvång) är viktigt för människan i viss mån för att må bra. I alla fall för de flesta, inklusive mig. Man tvingas använda sina förmågor lite mer än vad man kanske skulle göra annars, vilket i alla fall för mig ger en känsla att jag behövs. Jag bibehåller och/eller ökar också min kunskap mer än vad jag hade gjort om jag inte hade något tvång alls. Som helt arbetsfri hade jag garanterat inte sett till att försöka vara "med i svängarna" lika väl som jag gör nu, och det hade varit av den simpla anledningen att som arbetsfri finns det inga större negativa konsekvenser av att "ligga efter". På arbetet utmanas jag varje dag och måste kunna backa upp mina påståenden genom att tydligt kunna förklara teorin bakom för att motivera mina patienter. Detta skulle mycket sällan hända som arbetsfri, och jag hade tappat kunskap med tiden vilket hade givit mig en sämre bild av mig själv.
Jag tror att arbeta runt 40-50% eller dylikt framöver hade varit rimligt för mig!
/Arbetsplanen
Hej Arbetsplanen! Vilket förnuftigt inlägg och resonemang du för. En av anledningarna till varför man anstränger sig är oftast för belöningen som följer. Visst tror jag på morötter; och tyvärr föranleds mitt bloggande av ett materiellt behov: Jag skall shoppa bostad, och ingen säljare tar emot morötter :)
SvaraRaderaFasta rutiner är viktiga för att vi skall ha livskvalitet och inte bara driva runt hela dagarna. Men dagar på jobbet måste även paras ihop med kreativa verksamheter, musiklyssnande, pyssel i trädgården, bakning, måleri och teckning, spela gitarr och så mycket mer.
Vi behöver som människor bottna i ett sammanhang där vi upplever gemenskap och identifikation, det är där jag tror arbete, karriär och studier kan spela en viktigt roll.
- "Om jag inte hade livskvalitet så skulle jag inte vara närvarande :)
Tja VÄL,
SvaraRaderaBra och intressant inlägg! Som du vet så är jag själv helt inne på att sluta jobba, det betyder ju dock inte att jag kommer att sluta att göra saker. Det är nog viktigt att känna sig själv bra som du är inne på och behöver man rutinen av ett jobb så kanske det är en viktig del i livet. Själv känner jag dock absolut inget behov av själva jobbet för mina rutiner utan fixar de på annat håll.
Jag tror också att det kan vara en ide att ta ett sabbatsår eller gå ner i arbetstid för att känna på hur det är och vad man vill. jag började själv med ett sabbatsår för att idag jobba 10h i veckan. Planen då var inte att gå ner i tid utan bara att ta en paus. jag insåg ganska snabbt dock att det inte var något alternativ för mig att gå tillbaka till heltid efter att ha "känt på" friheten. Jag rekommenderar lätt att testa om man har möjligheten, man kan alltid börja jobba igen men förlorad tid är för alltid borta! ;)
Mvh / Frihetsmaskinen – Följ min resa till ekonomisk frihet!
Trevligt med din kommentar Frihetsmaskien :) Det verkar bestämt som om kommentarerna haglar på min blogg, vilket gläder mig. Det finns alltid nya saker att lära sig av andra, och ser därför fram emot era samtal.
SvaraRaderaJag ser det som någonting positivt hur folk kan disponera sin tid utanför arbetet. En del har en naturlig drive att skapa nya händelser runt sig, och själv kan jag bli passiv - speciellt efter att ha jobbat mycket i sträck. Jag blir trött och reserverad, men skall försöka aktivera mig i sommar.
Bra med tankar kring sabbatsår, inser emellertid hur min tanke kring mitt inlägg inte inkluderade "deltid" och "sabbatsår".
Bra, då slår man många flugor i en smäll; en del väljer att fortsätta arbeta, men kan välja att arbeta mindre i perioder om man så önskar.
Tack för alla fina inlägg :)
Mvh VÄL